Därför är jag i Almedalen

Jag sitter i en trång bil på väg mot Almedalen. Framför mig väntar en intensiv vecka.

Det är många som är kritiska till Almedalen. Ledarskribenter och journalister gör sig roliga över rosémingel och tramsiga jippon – som när Schyman brände pengar på Donners plats eller DJ-Battlet där kända personer gör bort sig på scen.  Men faktum är att veckan innebär långa arbetsdagar, med högt tempo och många viktiga samtal.

För mig personligen väntar nu en kavalkad av seminarier och samtal kring arbetsmarknad, integration och tillväxt. Att prata Arbetsförmedlingens reformering ur flera perspektiv ger mig viktiga infallsvinklar som – vad är viktigt för en socialdemokrat, en facklig företrädare, en moderat eller en företagare. Olika perspektiv stöts och blöts från morgon till kväll. När veckan är slut har man åstadkommit ökad förståelse för varandras olikheter och utgångspunkter.

Jag minns en händelse i Almedalen för flera år sedan. Vi hade precis startat AlphaCE och jag befann mig på ett mingel vid midnatt. Företaget var bara några månader och vi var långt ifrån lönsamma. Verksamheten bestod av ett gäng entusiastiska och engagerade fd ”Lernianer” som hade högtflygande planer.

På väg ut från minglet mötte jag den socialdemokratiske debattören Daniel Suhonen. Jag berättade engagerat om AlphaCE och våra högtflygande ambitioner att hjälpa dem som står längst från arbetsmarknaden. Med en trött och rosé-glansig blick sa han:

Det var fan det bästa jag hört. Proletariatet tog produktionsresurserna och klev ut genom dörren.

Sedan lommade han bort mot sitt sällskap som stod och väntade en bit bort. Själv stod jag kvar med en klump i halsen. Det var den finaste komplimangen jag kunde få. Det var en kommentar som min gamla gråsosse till pappa hade kunnat fälla vid köksbordet medan han levde.

När debatten om ”vinster i välfärden” blåste som hårdast var Daniel Suhonen en av dem som var mest kritiska till oss privata aktörer i välfärden. Som styrelseledamot i Svenskt näringsliv och bloggare hos Företagarna var jag höst delaktig i den affärskritiska frågan. Varje gång jag läste hans debattartiklar eller hörde honom argumentera i debatten tänkte jag tillbaka på vårt korta samtal i Almedalen 2012. Han må vara emot vinster i välfärden, men han är sannerligen inte emot att proletariatet får makten över produktionsresurserna. Han har bara inte förstått att det är samma sak.

Hoppas att jag träffar Suonen i minglet detta år. Annars finns det garanterat andra spännande och oväntade möten som väntar… Heja Almedalen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *