Kära AF-handläggare

Jag önskar att du hade tid att läsa det här, men jag antar att du har fullt upp med de 500 arbetssökande som just nu är registrerade på ditt namn.

Tänk, i vintras tyckte vi att 250 arbetssökande var en orimlig arbetsbörda och nu är den dubblerad. Dessutom har ni precis gjort en omorganisation, precis innan det är dags för en reformering av hela systemet där vi förväntas jobba på ett nytt sätt. Förändring är svårt och när dessutom både generaldirektören och arbetsmarknadsministern ska sluta är det extra tufft. Ett hållbart ledarskap är extra viktigt i en förändringsprocess.

Jag gör så gott jag kan med att förklara situationen för de politiker jag möter. Jag berättar om våra målgrupper; om dem som vänt på dygnet, som inte duschar regelbundet eller som kommer för sent för att de inte vet hur man läser en busstidtabell. Jag berättar om hur social fobi eller posttraumatisk stress påverkar jobbsökandet.

Många tror att jag överdriver, men både du och jag vet att det finns många vilsna och trasiga personer som behöver hjälp och stöd.

För 15 år sedan hade vi ett fantastiskt samarbete. Vi jobbade tajt mot ett gemensamt mål – att 70 procent skulle ut i jobb! Vi kämpade för att trumfa andra län och att ha bästa statistiken, det var på den tiden då vi inte bara jobbade med prioriterade grupper utan också fick ha arbetsgivarnas rekryteringsbehov i åtanke.

Jag skrattar ofta gott åt gamla minnen där vi agerade ”good cop, bad cop” och lyckades få arbetsgivaren att anställa två svårplacerade mot att de också fick chansen att rekrytera en drömkandidat. Jisses vilka mirakel vi åstadkom.

Sedan kom beslutet att fokusera på prioriterade grupper och ambitionen att använda matchning istället för arbetsmarknadsutbildning. Ja, jäklar var vi svor över att beslutet kom samtidigt som lågkonjunkturen 2008-2009. Sverige ekonomiska ”kroppspulsåder” gick sönder och 70.000 kollektivanställda blev uppsagda – där och då skulle vi matcha mot nya jobb. Tajmningen kunde inte ha varit sämre.

Nu tycks lågkonjunkturen vara på ingång. Det finns tecken på en inbromsande ekonomi. Och här står vi igen – med en omorganisation i ett kritiskt läge. Arbetslösheten ökar, företagen brottas med kompetensbrist och politikerna vill rita om kartan.

Nåja, vi klarar det här också! Tillsammans har vi hanterat flyktingvåg, lågkonjunktur, långtidsarbetslöshet och politiska trender. Det är det som är vårt ansvar och uppdrag – att hantera utmaningarna på arbetsmarknaden. Det kommer nya generaldirektörer och arbetsmarknadsministrar – men vi kommer finnas kvar därute, som fältsoldater i arbetsmarknadens tjänst.

Så håll ut. Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken har kanske aldrig varit viktigare – i synnerhet om vi nu får en lågkonjunktur. Så kom ihåg att vi finns där för varandra för att hjälpa alla arbetssökande ut i jobb. Det är inte vi eller ni. Vi är ett team. Att lösa arbetsmarknadens utmaningar är ett hantverk, där vi måste gå i takt.

Låt oss hjälpas åt nu! Vi behövs.

2 reaktioner på ”Kära AF-handläggare

  1. Snarare visar samhället tydliga signaler på att vi inte klara det. Viktigt att lyfta är alla som inte vill jobba pga kulturella yttringar eller som tycker deras religion är viktigare än att vara en del av majoritetssamhället.
    PS kalla det inte för utmaningar det vi möter utan rena svårigheter. En spade är en spade!

    Vänligen
    En företagare

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *